Myron Scholes

Varför organisationer samarbetar med Myron Scholes

• Han var med och skapade ramverket. Black-Scholes-modellen är hans eget verk och används dagligen av handlare och riskchefer på globala marknader för att värdera derivat.
• Få akademiker har upplevt både framgång och misslyckande inom modelldriven finans. Scholes var chef på Long-Term Capital Management när företaget kollapsade 1998 och räddades genom en räddningsaktion koordinerad av Federal Reserve. Det gör honom mer insiktsfull när det gäller hävstångseffekter och vad kvantitativa modeller missar.
• Han förvaltar fortfarande pengar. Som chefsinvesteringsstrateg på Janus Henderson Investors bidrar Scholes idag till verkliga portföljer för institutionella kunder.
• Han anländer med en redan etablerad trovärdighet i ledande finans- och policykretsar. Nobelpriset 1997 och medförfattarskapet till ”Taxes and Business Strategy”, en standardtext för MBA-studenter som nu är i sin femte upplaga, innebär att publiken omedelbart engagerar sig i innehållet.
• Hans centrala argument: riskfördelningar förändras över tid, och den gängse praxisen att behandla dem som fasta underskattar vad som kan hända. Den ståndpunkten skiljer hans aktuella kommentarer från den mesta kvantitativa ortodoxin.

Höjdpunkter i biografin

• Medskapare tillsammans med Fischer Black av Black-Scholes-modellen för prissättning av optioner, publicerad i Journal of Political Economy 1973.
• Mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1997, tillsammans med Robert C. Merton.
• Frank E. Buck-professor i finans, emeritus, vid Stanford Graduate School of Business; har tidigare innehaft professurer vid MIT Sloan School of Management och University of Chicago Booth School of Business.
• Investeringsstrategichef vid Janus Henderson Investors och ordförande i styrelsen för ekonomiska rådgivare vid Stamos Partners.
• Medförfattare till ”Taxes and Business Strategy”, en MBA-lärobok från Pearson som nu är i sin femte upplaga.
• Huvudägare och kommanditdelägare vid Long-Term Capital Management; medlem av American Academy of Arts and Sciences.

Biografi

Det mesta av modern finans bygger på en enda ekvation. Black-Scholes-formeln, som publicerades 1973 i Journal of Political Economy, gav handlare och företag ett systematiskt sätt att prissätta optioner och andra derivat. Den förändrade hur derivat prissätts och hur risker säkras på globala marknader. Myron Scholes skrev den tillsammans med Fischer Black.

Arbetet gav Scholes Nobelpriset i ekonomisk vetenskap 1997, som han delade med Robert C. Merton. Kungliga Vetenskapsakademien lyfte fram en metod som hade banat väg för nya finansiella instrument och en mer effektiv riskhantering.

Nobelpriset gällde formeln. Den hårdare läxan kom från det som hände därefter. Från 1994 till 1998 var Scholes chef på Long-Term Capital Management, den hedgefond som grundades av John Meriwether och bemannades av erfarna akademiker, däribland Merton. De tidiga avkastningarna låg på över 40 procent per år. Efter att Ryssland ställde in sina betalningar 1998 vände hävstångseffekten och korrelationen mot fonden, och den måste räddas genom ett räddningspaket på 3,6 miljarder dollar som koordinerades av Federal Reserve Bank of New York.

Under åren därefter har Scholes förfinat en mer försiktig syn på marknaderna än vad hans tidiga modeller antydde. Han hävdar att riskfördelningen i sig förändras över tid, och att det är ett centralt misstag i mycket standardpraxis att behandla den som stabil. Som chefsinvesteringsstrateg på Janus Henderson Investors tillämpar han denna syn på verkliga portföljer för institutionella kunder. Han är fortfarande Frank E. Buck-professor i finans, emeritus, vid Stanford Graduate School of Business och medförfattare till ”Taxes and Business Strategy”, som nu är i sin femte upplaga.

Viktiga föreläsningsteman

• Risk och osäkerhet på finansmarknaderna
• Prissättning av derivat och Black-Scholes-modellen
• Investeringsbeslut och portföljkonstruktion
• Prissättning av tillgångar och kapitalmarknader
• Skatteplanering och företags finansstrategi
• Incitament och marknadsbeteende
• Lärdomar från finanskriser och modellfel

Perfekt för

• Investeringschefer och medlemmar i investeringskommittéer hos institutionella investerare och kapitalförvaltare
• Styrelser och riskkommittéer inom bank-, försäkrings- och kapitalförvaltningssektorn
• Seniora policyrådgivare och tillsynsmyndigheter med ansvar för finansiell stabilitet
• Ekonomichefer och finanschefer med ansvar för kapitalallokering och säkring

Resultat för målgruppen

• Ett sätt att tänka på risk som behandlar fördelningar som rörliga snarare än fasta
• En realistisk syn på vad finansiella modeller fungerar bra för och var de brister
• Skärpta frågor att ställa om hävstångseffekt och svansrisk i sina egna portföljer
• Det historiska sammanhanget för moderna derivatmarknader, berättat av någon som byggt upp det underliggande ramverket
• En syn på skatteplanering som en strukturell del av företags- och investeringsbeslut, inte något som kommer i efterhand