Sarah Furness

Det här föredraget hjälper ledare att se på sin relation till rädsla och självtvivel på ett nytt sätt, genom att betrakta dem som något man kan hantera snarare än något som diskvalificerar en.

Viktiga punkter:

• Varför rädsla och impostorsyndromet är strukturella inslag i synligt ledarskap, inte individuella misslyckanden
• Hur man omformulerar rädsla som en signal snarare än ett hinder – och vad den förändringen möjliggör i praktiken
• Praktiska tekniker för att stärka ledarskapets närvaro just när självtvivlet är som starkast

I detta föredrag tillämpas argumentet om ”uni-tasking” på organisationers prestanda, och det hävdas att ett disciplinerat fokus på enstaka prioriteringar är den avgörande faktorn som skiljer framgångsrika ledare från dem som går på tomgång.

Huvudpunkter:

• Varför multitasking försämrar prestationen och hur organisationer omedvetet skapar kulturer som belönar det
• Hur man identifierar den prioritet som har störst inverkan och skyddar uppmärksamheten för den under press
• Hur fokuserat genomförande ser ut i praktiken för ledare som hanterar konkurrerande krav

Detta föredrag ger ledare en strukturerad metod för att använda motgångar som organisatorisk information och skapa en kultur där ansvarstagande och lärande samverkar istället för att konkurrera med varandra.

Huvudpunkter:

• Varför tillväxt och innovation är strukturellt beroende av risk och viljan att misslyckas
• Skillnaden mellan psykologisk trygghet och modet att ta verkligt ansvar
• Hur ledare kan föregå med gott exempel när det gäller att ta ansvar för misstag på ett sätt som förändrar teamets beteende – inte bara attityden

I detta föredrag behandlas resiliens som en aktiv färdighet snarare än ett återhämtningsbegrepp, och man undersöker den specifika roll som ledare spelar när det gäller att stötta sina team i svåra situationer.

Huvudpunkter:

• Varför resiliens byggs upp under press, inte återhämtas i efterhand, och vad det innebär för utvecklingen
• Hur egenvård fungerar som operativ beredskap – inte en mjuk fördel
• Ledares roll i att skapa förutsättningar för tillit snarare än räddning

Detta föredrag handlar om hur synen på vad ett trovärdigt och inkluderande ledarskap egentligen kräver har förändrats – och vad ledare som byggt upp sin auktoritet enligt äldre modeller behöver ändra på.

Huvudpunkter:

• Hur förväntningarna på ledarskap har förändrats och varför högpresterande team inte byggs av likasinnade människor
• Hur inkluderande ledarskap ser ut i praktiken, bortom policynivån
• Hur ledare kan bygga upp sin auktoritet genom sårbarhet och ansvarstagande snarare än trots dem

Sarahs svar: ”Jag ska börja med att hänvisa till en av mina favoritförfattare, Brené Brown. Ofta måste vi förlita oss på magkänslan när vi fattar beslut, särskilt när tiden är knapp, och magkänslan är inte så magisk som man tror.

Det är egentligen din hjärna som snabbt går igenom ett arkiv av relevanta erfarenheter, och där finns en viktig ledtråd – relevanta erfarenheter. Därför bygger du upp den erfarenheten varje gång du fattar ett beslut i en liknande situation. Med andra ord är nyckeln till att bygga upp din magkänsla att överhuvudtaget fatta besluten.

Men du kan också förfina denna magkänsla genom att göra det till en vana att reflektera över dessa beslut och fråga dig själv: ”Vad fungerade bra?” Bra. Det ska jag göra nästa gång. ”Vad fungerade inte så bra?” Och ”Vad kan jag prova annorlunda nästa gång?”
Och det är här jag uppmuntrar dig att tänka på att varje beslut egentligen är ett övningsbeslut inför nästa beslut du fattar, eftersom du kan ta med dig den övningen till nästa gång du fattar det beslutet och då kommer det att vara mer välgrundat.
Vilket leder mig till min metodik, som är ”Practice Scared”.

Jag tror att varje erfarenhet du har i slutändan är en övning inför nästa gång du gör det. Så du kan verkligen öva med rädsla nästan överallt, och övningen är viktig eftersom det är genom att upprepa dessa handlingar som de blir automatiska under press. Men även det där med att öva med rädsla är viktigt, för ofta tror vi att den där lilla gnistan av rädsla är ett rött ljus, men ofta är det ett grönt ljus.

Det är din magkänsla som säger: ”Det här känns lite obekvämt, men jag vet i magen att det är rätt.”

Så att öva med rädsla, att fatta beslut, är ett lysande exempel på detta eftersom du kan göra det bokstavligen varje gång du fattar ett beslut genom att lita på din magkänsla, även om det är lite läskigt, och sedan fatta beslutet och reflektera över det, och se det som en övning inför nästa gång du gör det.

Så, vilka är de dagliga vanorna du kan använda för att öva på att fatta beslut trots rädsla och finslipa ditt beslutsfattande? Först och främst, som jag just sa, gör det bokstavligen varje gång du fattar ett beslut – du kan öva på att fatta beslut trots rädsla. Men jag vill också tipsa dig om ett par mindfulness-tekniker som kan hjälpa dig att göra detta, så att du inte behöver gå ut och fatta det stora beslutet inför hela ditt team.

1. Att få tillgång till din magkänsla Vi kan göra detta genom att utöva mindfulness-meditation, fokusera på din andning, och varje gång du märker att du distraheras av vad som händer här uppe. Det är bruset, och det är ofta det bruset som står i vägen när du försöker fatta ett tydligt beslut. Det är tvivlet, det är rädslan, det är den inre kritiken, eller hur? Så att faktiskt ha en mindfulness-övning där du fokuserar på din andning och om du blir distraherad, så släpper du det och återvänder till din andning, kommer att börja bygga upp de verktygen som gör att du kan nå din magkänsla när det råder en hel del kaos.
2. Att ha en reflekterande övning. Inom mindfulness gör vi detta genom tacksamhet. Så vi ser tillbaka på dagen och säger vad vi är tacksamma för. Men också vad vi har lärt oss, och att ha den dagliga övningen där du har modet att se tillbaka på din dag och kommer ihåg att göra det, gör inte bara att du kan öva på det, utan du övar också på att vara lite rädd, för ofta vill vi egentligen inte se tillbaka, eller hur? Vi vill bara gå vidare.

Så dessa två mindfulness-tekniker kan faktiskt verkligen hjälpa dig att bygga upp de musklerna som hjälper dig att fatta beslut. Och naturligtvis, varje gång du fattar ett beslut, övar du dig också på att vara rädd, vilket kommer att hjälpa dig att fatta mer välgrundade och självsäkra beslut nästa gång.

Så jag hoppas att det hjälper. Låt mig veta hur du övar dig på att vara rädd och hur du förfinar den där magkänslan så att du kan fatta beslut under press.

Sarahs svar: ”Jag får den här frågan ofta, så låt mig dela med mig av några tips från militärutbildningen. Vi hade ett uttryck: ’Om det inte regnar, är det ingen träning.’ Nu förväntar jag mig inte att ni alla ska gå ut och bli genomblöta, men det finns ett par ledtrådar.

För det första lever och andas vi det. Vi upplever det. Och när man upplever något minns man det, och det är mycket mer troligt att man pratar om det och att man får bestående effekt. Men det andra är att det är lite obekvämt. Så när ni genomför er utbildning vill ni placera deltagarna i situationer, arbetsrelaterade situationer, där de faktiskt känner sig lite obekväma och där deras hjärta slår lite snabbare.

Och det finns några skäl till varför detta är viktigt:

1. När människor känner sig obekväma pratar de om det och kommer ihåg det. Så utbildningen fastnar.
2. Det innebär att de kan testa olika reaktioner på obekväma situationer på arbetsplatsen så att de har något att falla tillbaka på nästa gång det händer. På så sätt bygger de upp sin kompetens.
3. Varje gång du känner dig obekväm tränar du faktiskt din hjärna att tänka: ”Åh, jag kan faktiskt göra obekväma saker och jag klarar mig.” Så du bygger upp självförtroende som kommer att hjälpa dig nästa gång du stöter på någon form av svårighet.

Av den anledningen bör du, när du letar efter en utbildningsleverantör, leta efter sådana som erbjuder erfarenhetsbaserat lärande och se till att det är obekvämt. Det är så du får ut mest av utbildningen.

Men hur är det mellan utbildningarna när du är tillbaka på arbetsplatsen?

Jag inser att ni inte alla har lyxen att träna på samma sätt som vi gjorde i militären, men ni kan ändå fortsätta träningen på er arbetsplats genom att öva på att vara rädda. För varje dag ni kommer till jobbet har ni en möjlighet att öva. Varje upplevelse är en slags repetition inför nästa gång ni gör det, kanske till och med lite bättre. Och jag säger inte att ni ska anstränga er till 80 %. Varje gång jag står på en scen ger jag hundra procent, men i slutändan tar jag med mig den erfarenheten till nästa gång.

Så du kan se varje erfarenhet som träning. Och kom ihåg, typen av träning är viktig. Det måste ligga lite utanför din komfortzon, alltså träna med rädsla, så du kan välja något du vill bli bättre på och alla i ditt team kan, till exempel, dela en lärdom eller ett misstag med en kollega eller fatta ett beslut i ett möte utan att skjuta upp det eller stänga av dina aviseringar i en timme så att du kan arbeta koncentrerat.

Nyckeln är att du gör övningen så liten att du kan börja redan imorgon. Så att du kan göra den upprepade gånger, men samtidigt tillräckligt skrämmande för att du ska känna att det utmanar dig – det är så du övar med rädsla, och det är så du får ut det mesta av träningen, både på och utanför kontoret.

Jag hoppas att det hjälper. Låt mig veta vad du tycker och berätta hur du övar med rädsla.