Bjarke Ingels
De flesta hållbarhetsstrategier bygger på uppoffringar – och det är därför de går i stå. Organisationer betraktar ofta miljö- och samhällsmål som krav som måste uppfyllas, inte som utgångspunkter för utformningen. Resultatet blir byggnader, arbetsplatser och städer som visserligen uppfyller de tekniska kraven, men som ur ett kommersiellt och upplevelsemässigt perspektiv är alldagliga.
Antagandet att hållbarhet kräver uppoffringar är ett designproblem, inte en ekonomisk lag – Bjarke Ingels, grundare av BIG och upphovsman till begreppet ”hedonistisk hållbarhet”, har under två decennier visat organisationer vad de vinner på att istället betrakta hållbarhet som ett kreativt uppdrag.
Full Profile
Varför organisationer samarbetar med Bjarke Ingels
- Hans koncept ”hedonistisk hållbarhet” – myntat i ett TED-föredrag från 2011 med över två miljoner visningar – ger ledningsgrupper ett trovärdigt och tydligt argument mot antagandet att miljöambitioner och affärsresultat står i konflikt med varandra.
- Manifestet ”Yes Is More” argumenterar mot valet mellan en djärv vision och praktisk genomförbarhet; det sprids även utanför arkitekturens ramar eftersom logiken verkligen är överförbar till alla organisationer som navigerar mellan konkurrerande strategiska krav.
- BIG:s projektportfölj – CopenHills avfallsförbränningsanläggning med en offentlig skidbacke, BIG U:s översvämningsskyddspark på Manhattan, Google North Bayshore-campuset som utformats i samarbete med Thomas Heatherwick – ger ledningsgrupper bevis för att man genom design kan förena hållbarhet och attraktionskraft, vilket ger resultat som är bättre än om man strävar efter vart och ett av målen separat.
- Han har talat vid World Economic Forum, TED, WIRED och på 10 Downing Street, vilket innebär att hans tankesätt redan har prövats inför regeringschefer, teknikledare och högt uppsatta företagsledare.
- Han undervisar vid Harvard, Yale, Columbia och Rice samtidigt som han leder en verksamhet med 400 medarbetare som genomför stora projekt på fyra kontinenter – hans argument har därför tyngd både i föreläsningssalen och på byggarbetsplatsen.
Höjdpunkter i biografin
- Grundare och kreativ partner i BIG (Bjarke Ingels Group), grundat 2006; kontor i New York, London och Köpenhamn; ett team på över 400 personer
- Upphovsman till begreppet ”hedonistisk hållbarhet”, som introducerades i ett TED-föredrag 2011 som nu har visats över två miljoner gånger
- Författare till Yes Is More: An Archicomic on Architectural Evolution (2009) och HOT TO COLD: An Odyssey of Architectural Adaptation
- Utsedd till en av TIME Magazines 100 mest inflytelserika personer (2016); WSJ:s Årets innovatör inom arkitektur; Fast Companys 100 mest kreativa personer inom näringslivet
- Bland utmärkelserna finns Guldlejonet vid arkitekturbiennalen i Venedig (2004), ULI Award for Excellence (2009), den danske kronprinsens kulturpris (2011); hedersmedlem i AIA (2020) och RIBA (2015)
- Medverkade som inledande ämne i Netflix-serien ”Abstract: The Art of Design”; talare vid TED, World Economic Forum, WIRED och 10 Downing Street
- Har undervisat vid universiteten i Harvard, Yale, Columbia och Rice; hedersprofessor vid Kungliga Konstakademin, Arkitekturskolan i Köpenhamn
Biografi
CopenHill är en avfallsförbränningsanläggning i Köpenhamn som även fungerar som en offentlig skidbacke, klättervägg och vandringsled på taket. Det är inte en kompromiss mellan miljöprestanda och allmänna bekvämligheter. Det är Bjarke Ingels mest omtalade exempel på vad han kallar ”hedonistisk hållbarhet” – tesen att minskad miljöpåverkan och förbättrad upplevelse av staden utgör samma designutmaning.
I sitt TED-föredrag från 2011, som nu har visats över två miljoner gånger, introducerade Ingels konceptet och redogjorde för logiken bakom det. Hans manifest *Yes Is More* förde argumentet vidare och föreslog ”pragmatisk utopism” som designprincip: det medvetna avvisandet av valet mellan visionär ambition och kommersiellt genomförande. Boken skrevs för arkitekter. Den används nu i undervisningen inom ekonomi och strategi eftersom kärnargumentet är överförbart.
Ingels grundade BIG i Köpenhamn 2006, efter tidigare arbete på OMA under Rem Koolhaas och medgrundandet av PLOT tillsammans med Julien De Smedt. Företaget bedriver nu verksamhet från New York, London och Köpenhamn med över 400 anställda. Projekten sträcker sig från BIG U – Manhattans översvämningsskydd mot orkanen Sandy, omgestaltat till en sammanhängande offentlig park – till Googles North Bayshore-campus, som utformats i samarbete med Thomas Heatherwick, där arbetsplatsens prestanda och miljömål behandlades som en enda designuppgift.
TIME Magazine utnämnde honom till en av världens 100 mest inflytelserika personer 2016. Han har tilldelats WSJ:s pris ”Innovator of the Year”, är hedersmedlem i AIA och RIBA och har talat vid World Economic Forum och på 10 Downing Street. Han har undervisat vid Harvard, Yale, Columbia och Rice. I Netflix-serien ”Abstract: The Art of Design” var han den första personen som presenterades. Hans disciplin är arkitektur; hans främsta värde för organisationer är ett ramverk för att överbrygga avvägningen mellan ambition och pragmatism.
Viktiga föreläsningsämnen
- Hedonistisk hållbarhet och designledda klimatåtgärder
- Pragmatisk utopism och innovationsstrategi
- Stadsresiliens och storskalig infrastrukturdesign
- Arkitekturens roll för organisatorisk och samhällelig identitet
- Kreativt ledarskap i stor skala
- Den bebyggda miljön och företagens rumsstrategi
- Designtänkande tvärvetenskapligt
Perfekt för
- Ledningsgrupper och verkställande ledning inom fastighets-, infrastruktur- och storskaliga utvecklingsorganisationer
- Hållbarhetschefer och ESG-ansvariga som vill omdefiniera hållbarhet som en källa till affärsmässiga fördelar snarare än en kostnad för regelefterlevnad
- Styrelser och förändringsledare som undersöker hur beslut om den byggda miljön påverkar organisationskulturen, kompetensutvecklingen och det långsiktiga tillgångsvärdet
- Samhällsledare och stadsplanerare som fattar beslut om storskaliga offentliga investeringar
Resultat för målgruppen
- Ett namngivet, överförbart ramverk – ”hedonistisk hållbarhet” – för att ifrågasätta antagandet om avvägningar i diskussioner om ESG, design och innovationsstrategi
- Konkreta exempel, hämtade från BIG:s globala projektportfölj, på hur man genom design kan lösa motstridiga krav och uppnå resultat som inget av målen skulle kunna generera på egen hand
- En omformulering av vad ”innovation” innebär i storskaliga projektmiljöer med långsiktiga mål, där kortsiktig pragmatism vanligtvis vinner
- Ökat självförtroende att presentera designambitioner som ett strategiskt argument snarare än en estetisk eller kostnadsmässig preferens
- Praktisk insikt i hur man bygger upp och leder en snabbfotad, kreativ organisation som spänner över flera geografiska områden och projektstorlekar
Utvecklingssamtal
Med utgångspunkt i principerna bakom CopenHill, BIG U och BIG:s bredare projektportfölj argumenterar detta föredrag för att hållbar design bör – och kan – höja livskvaliteten snarare än att försämra den, och därmed förvandla miljökraven till en konkurrensfördel.
Viktiga slutsatser:
- Avvägningen mellan hållbarhet och attraktivitet är ett designmisslyckande, inte en ekonomisk nödvändighet
- CopenHill och BIG U visar att samma projekt kan skapa samhälls-, miljö- och kommersiellt värde när uppdraget formuleras på rätt sätt
- Ledare kan använda begreppet ”hedonistisk hållbarhet” för att flytta fokus i interna diskussioner från efterlevnad av regler till strategisk differentiering
Detta föredrag, som bygger på argumenten i Ingels publicerade manifest, ifrågasätter antagandet att djärva ambitioner och praktiskt genomförande är oförenliga – med utgångspunkt i BIG:s projekthistoria visas vad organisationer vinner på att sluta förhandsfiltrera sina idéer.
Viktiga slutsatser:
- ”Pragmatisk utopism” är en designstrategi för att lösa motstridiga krav utan att falla tillbaka på den minsta gemensamma nämnaren
- BIG:s mest betydelsefulla projekt har vuxit fram ur ett uttryckligt avståndstagande från den ”antingen-eller”-ram som fanns i det ursprungliga uppdraget
- Metoden är överförbar: organisationer som behandlar begränsningar som designinput, snarare än hinder, uppnår genomgående bättre resultat